Varför?

Rubriken beskriver mycket. Vi är där igen.

I tisdags valde ett 12-årigt barn att ta med ett vapen i sitt klassrum i Viertola skola i Vanda. En pojke som gick i samma klass dog på plats och två flickor i samma ålder vårdas för mycket allvarliga skador på sjukhus.

Den fruktansvärda händelsen har chockat alla finländare djupt. Det är en sorgens dag för hela landet. På onsdagen vajade flaggorna på halv stång. Samma dag hölls också en tyst minut i riksdagen i samband med plenum. Vår sinnesstämning är låg.

Polisen genomför en grundlig undersökning av fallet. Frågorna är ännu många, bland annat hur det är möjligt att barnet fått tag på ett lagligt vapen. Motivet fick vi svar på: mobbningen – skolans, ja hela samhällets ogräs.

Mobbningen måste ständigt motarbetas och förebyggas. Med egen erfarenhet från skoltiden vet jag hur det känns att bli mobbad. Samhället ser annorlunda än då jag växte upp på 80- och 90-talen, då fanns bland annat inte sociala medier.

Många barn och unga mår dåligt. Denna tragiska händelse är ett uttryck för det. Varje fall är unikt. Ansvaret ligger på hela samhället, beslutsfattare, familjer, välfärdsområden, skolor, föreningsliv – ja hela samhället. Det handlar om att se barnet och bry sig.

Vi behöver fler sätt att utrota både illamående och mobbning, men även det allt råare våldet bland unga och tystnadskulturen som råder med rädsla av hämnd.

Ungdomsåren är en period i livet med många förändringar och utmaningar. Unga utsätts för påfrestningar i skolan, i sociala relationer och i sin självkänsla. Det föränderliga landskapet med sociala medier skapar nya utmaningar för ungdomars psykiska hälsa, till exempel den ständiga jämförelsen med andras liv och det faktum att mobbning allt oftare äger rum online.

Skolan ska alltid vara en trygg plats för barn och unga.

Under påskveckan deltog jag i den interparlamentariska unionens (IPU) möte i Genève. I denna kolumn hade jag tänkt skriva mer djupgående om kulturen, med riksdagsledamöter från mer än 140 länder närvarande.

Mötesrummet var verkligen kaotiskt då vi diskuterade ett utlåtande om situationen i Gaza. Debatten skilde sig mycket från den i det finska riksdagen och innehöll både högljudda rop och utmarscher.

I Finland får vi respons om debattkulturen i riksdagen. Veckans händelser får oss att fundera över vårt eget beteende. Riksdagsledamöterna ska föregå med gott exempel när det gäller god debattkultur, vilket också återspeglas i resten av samhället.