Riksdagspartierna är överens: alla utom ett. Vi behöver en skuldbroms för att få de offentliga finanserna i balans på sikt. Läget är allvarligt och nu krävdes ett brett och ansvarstagande parlamentarisk linjedragning. Efter beslutet i tisdags har riksdagsarbetet handlat om sysselsättning och landets arbetslöshetssiffror.
Vi är i en allvarlig situation: vår arbetslöshet är nästhögst i Europa och speciellt oroväckande är den stora ungdomsarbetslösheten. Även andelen högt utbildade arbetslösa ökar.
Samtidigt ser vi fina sysselsättningssiffror i Österbotten. På top10 listan med lägst arbetslöshet i augusti finns åtta österbottniska kommuner. Larsmo är i sedvanlig ordning etta. Inom flera branscher tampas vi snarare med arbetskraftsbrist.
Arbete är det bästa socialskyddet och en garant för välmående. Att hålla kvar jobben och arbetarna i nejden är viktigt och det skapar framtidstro regionalt.
De senaste åren har ändå allt fler familjer och företagare visat en stor oro för framtiden. Det handlar om tillgången till lån – eller snarare bristen på den – för människor och företag på landsbygden.
I dag möts allt fler av ett nej när de vänder sig till banken. Vi riksdagsledamöter får höra om detta så gott som dagligen. Det kan handla om ett företagslån för investering, ett bostadsköp eller att bygga ett egnahemshus. Trots att verksamheten är lönsam och har goda utsikter och trots att privatpersoner har säkerheter tillgängliga för bygget är det allt fler som får gå ut från banken utan lån. Någon parameter blinkade rött, exempelvis att befolkningstalet minskar, vilket när besluten fattas centralt kan tolkas som ett varningstecken. Utan den breda, lokala kännedomen som bankdirektörerna tidigare hade och använde missar bankerna den verkliga realiteten och potentialen bakom idén eller bygget.
I bakgrunden ligger EU:s regleringar efter bankkraschen 2008 och här finns förståeligt nog riskhanteringsinstrument och varje bank, som ofta är börsbolag och som ska maximera sin vinst, har interna riktlinjer.
I företagsamma Österbotten är små och medelstora företag inte bara en del av ekonomin, utan en del av ryggraden i det som bär vår region. Företagen och jordbruken skapar jobb och håller liv i landsbygden. Låg arbetslöshet ger i tur långtgående ringar på vattnet – att ha ett arbete innebär en gemenskap, ett syfte och ett starkare socialt kapital. Man kan fråga sig om Finland har råd att stävja våra framgångsrika företag och företagare att växa.
Visst, det finns och har alltid funnits företag som misslyckas, men majoriteten lyckas. Man kan tycka att bankerna, som fick ett starkt statligt stöd i samband med laman på 90-talet, inte ska vara en bromskloss för tillväxt, innovation och framtidstro.
Bland annat Företagarna i Finland och jordbruksorganisationerna har flera gånger påtalat svårigheten för företag att få finansiering. I Sverige, som tillämpar samma EU-reglering, är det betydligt lättare att få banklån, till exempel för bostadsköp.
Vi behöver en flexiblare tolkning av bankregleringen som stödjer tillväxt och företagssektorns finansieringsmöjligheter, inte en överreglering som gör det omöjligt eller orimligt dyrt för småföretag att få lån. Bra att regeringen, men näringsministern i spetsen, nu ser över detta.
Det måste gå att leva och bo i hela Finland, även på landsbygden. För mig är detta en grundläggande rättighet. Bankerna har en viktig roll med att skapa framtidstro och har ett samhälleligt ansvar. Det innebär att de måste våga ge lån till människor och företag som har potential, även om de inte passar in i den urbana mall som riskkalkylernas algoritmer föredrar.