I september publicerade Statsrådet sin framtidsredogörelse. Efter de senaste åren märker vi att det är speciellt svårt att sia om vart vi är på väg. Samtidigt vet vi, med facit på hand efter de senaste årens pandemi och krig, att Finland som nation måste vara förberedd på olika scenarier och kriser, även i framtiden.
Framtidsredogörelsen som statsrådet publicerat blickar mot år 2045 och målar upp fyra möjliga scenarion: en värld av antingen samarbete, teknikjättar, block eller kollaps. Redogörelsen lyfter fram osäkerheter i geopolitik, teknik och ekonomi som potentiella faktorer till en mer osäker framtid.
Men mitt i dessa stormar känns det som det finns en stabil punkt: landsbygden. Här finns det sociala kapitalet som är starkare än i urbana samhällen: förtroendet mellan människor, viljan att hjälpa grannen, talkoarbetet och föreningslivet som håller ihop samhället. Det är en resurs som inte kan automatiseras, outsourcas eller skötas med AI. Ja, det sociala kapitalet ska vårdas, men grundsynen är stark.
Miljöförändringen är ett faktum, och tas upp även i framtidsscenariona. Växthusnäringen har potential att bli en av hörnstenarna i den gröna omställningen i vårt land. Med rätt energipolitik: lokal, förnybar och stabil, kan vi producera året runt. Men det kräver att landsbygden ses som en lösning, inte en utmaning.
I glest befolkade områden krävs investeringar i infrastruktur, såväl i vägförbindelser som i ett tillgängligt nätverk. Vägarna, speciellt från Närpes med dess många växthusodlingar eller potatisodlingarna i Kristinestad, spelar, och kan komma att spela en ännu större, roll i nationens försörjning gällande matvaror.
Digitaliseringen är en nyckel. Men den måste vara tillgänglig. Nätverken är ett måste för att även i framtiden kunna driva företag, arbeta, få vård och delta i samhället. Detta är en fråga om jämlikhet.
Demografiskt står vi inför utmaningar. Befolkningen minskar och åldras. Men det finns också möjligheter: distansarbete där det lämpar sig för uppgiften, livskvalitet, trygghet. Om vi skapar rätt förutsättningar kan fler söka sig till landsbygden i framtiden - inte som en kompromiss, utan som ett aktivt val.
Framtidsredogörelsen talar om beredskap. På landsbygden har vi alltid varit beredda. Vi har byggt våra egna lösningar, ofta med små medel, stor kreativitet och stark gemenskap och framtidstro. Det är dags att erkänna detta som en styrka i den nationella strategin.
Så när vi talar om framtiden, låt oss tala om byn. För det är där framtiden börjar.