Drogen alfa-PVP, också kallad ”peukku”, är på frammarsch i Finland. Alfa-PVP är en av de farligaste substanserna som cirkulerar i Finland just nu.
Till pappret är inte alfa-PVP ny, enligt YLE har den redan funnits med på drogmarknaden i ett decennium. Det som är nytt är den oroande snabba farten med vilken drogen nu sprider sig. Alfa-PVP orsakar psykosliknande tillstånd, hallucinationer och utmynnar i ett aggressivt och otillräkneligt beteende. Drogen är kraftigt beroendeframkallande, och bieffekterna inkluderar försämrad psykisk och fysisk hälsa.
Många vill kanske tro att alfa-PVP:s användargrupp är liten och isolerad, men drogen har snabbt spridit sig till hela Finland. THL:s avloppsvattensundersökning visade i somras att drogen upptäckts i bland annat Vasa och Seinäjoki. Polisen i Österbotten har bekräftat att de beslagtagit drogen på sitt område, och i juli gick de ut med en varning om drogens spridning inom deras regionala område.
Alfa-PVP är inte ett regionalt eller individuellt problem. Drogen har blivit ett samhällsproblem, och ett vårdproblem. Inrikesminister Mari Rantanen och ministern för social trygghet Sanni Grahn-Laasonen höll ett krismöte på grund av det förvärrade läget kring alfa-PVP, och Social- och hälsovårdsministeriet lyfter nu behovet av bred samverkan: vård, socialtjänst, polis, tull, skola, och, inte minst, det förebyggande arbetet. Alla instanser måste samarbeta för att få bukt med spridningen och användningen av alfa-PVP. Ministrarna lyfte också upp hur viktigt det är hur vi väljer att tala om de som använder drogerna: vi kan inte behandla dem som att hoppet är förlorat, det måste finnas en väg tillbaka.
För att lyckas måste vi förstå att det inte räcker att “ta fast” eller “straffa bort” missbruk. Vägen till återhämtning går genom tillgänglig vård, låg tröskel för hjälp, stöd till anhöriga och ett språk och en attityd i samhället som inte fördömer utan ser människan bakom missbruket. THL lyfter bland annat upp hur viktigt det är med lågtröskeltjänster inom rusmedels- och beroendevård.
För oss svenskspråkiga finns det en särskild utmaning. I nuläget finns det endast ett ställe i Finland som specialiserat sig svenskspråkig primärbehandling för personer med missbruk, Pixnekliniken i Malax. I de övriga vårdområdena fokuseras mer på tvåspråkig service. Att kunna ta kontakt på och få vård på sitt eget modersmål, känslospråket, är nyckelstenar i återhämtningen.
En sak som ofta glöms bort är måendet bland anhöriga till missbrukare, såväl vuxna som barn. Många av dem mår mentalt dåligt och behöver allt stöd. På svenska sköts detta via USM (Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård) som har grupper på olika ställen i Österbotten.
I finansministeriets budgetförslag för nästa år fanns ett sparmål på 100 miljoner för social- och hälsovårdsorganisationer. Det här fick vi stoppat i budgetrian. Detta skulle ha haft enorma konsekvenser för till exempel USM:s verksamhet, stöd åt missbrukaranhöriga, och även deras andra stödfunktioner. Nu kan de fortsätta. Även många andra motsvarande organisationer som fungerar som ett otroligt viktigt komplement till välfärdsområdenas verksamhet.